Little miss Sunshine

hej älskling, jag är trasig idag
och undrar om du kan komma hit med plåster
för det är inte kul att snubbla och ramla
bara för att man gått och tänkt på dig lite för mycket
och glömt bort att lyfta fötterna i rätt ordning
(högervänsterhögervänster-älsklingälskling-bang!)

och hej igen älskling, du har läkt alla de där såren
som jag hade i hjärtat och själen
och jag säger tack till gud varenda dag för den sakens skull
men jag tror inte att du förstår
så det kanske är dags att jag förklarar nu :

Det handlar om fingertoppar och om händer som vill bo i varandra
Om att springa skrattande genom ösregn, att göra fruktsallad och fläta ord
Och att dricka te tillsammans när nätterna förvandlas till morgon
Det handlar om tankeläsning, och om rosa-lila solnedgångar
Om att gå i mörker och titta på stjärnor, att inte behöva blunda för att våga få plats
Och att blåsa luft i varandras lungor tills bara skrattet finns
Det handlar om ögonskimmer och om glitter och såpbubblor
Om att ligga stilla och lyssna till varandras hjärtslag
Och att vara tryggt inlindade i stora luddiga filtar
Det handlar om tvåsamhet som inte river sönder
Och om att minnas hur man andas
Om varma famnar och enkelhet, att gömma sej i tält av mjukhet tillsammans
Och att veta, att och-tecknet mellan du och jag egentligen är ett bindestreck

(han har blivit vräkt från platsen i mitt hjärta
och du har fått flytta in istället för du är underbäst
- underbarast räcker liksom inte till när det gäller dig
och när jag ska förklara vad jag känner)

det är när du ler älskling,
det är då jag förstår att vi passar;
att vi passar som lego eller pussel
eller yinochyang eller händer eller läppar,
för ditt leende smittar
och jag undrar inte om du ler
för att jag gjort eller sagt något dumt
eller för att jag är din
- det spelar liksom ingen roll, bara jag har dig

(att alla par använder ordet ”föralltid” tycker jag inte om
Därför tänker jag inte använda det ordet
men jag kan inte förneka att förevigt låter bra)

du skrämmer mig ibland älskling,
för du går ibland utan att ta mig med
och du säger hejdå och jag kan inte låta bli
att undra om du menar hejdå-för-alltid

(du känner ibland på platsen till höger
om där själen sitter och du känner
att hjärtat bankar i tvåhundratio
bara för att jag tycker om dig så mycket)

men du känner inte att hjärtat snart är
vid bristningsgränsen älskling,
och att det kanske snart spricker
av lite för mycket kärlek

men what the hell,
ska man dö av något
kan man lika gärna dö av något vackert